de känns lite sjukt, jag vet inte riktigt vad det är. eller jo, men de är inget jag kommer att nämna här;):P

Jag sitter med ett leende på läpparna och bara tänker, vilket jag iof alltid brukar göra, men inte på sådana saker som jag tänker på nu. De känns bara så sjukt och så härligt på samma gång.


Jag känner mig så oerhört sårbar, men ändå så säker, de är läskigt men ändå inte. för jag vet att hur det än blir, så blir allt bra.


Dags att ta en dag i taget och inte planera lång siktigt, ta små korta steg och bli starkare. Och jag har redan börjat. And I'm happy